sanningen måste fram
2010-09-30 10:07:56 / 0 kommentarer kommentera inlägget?..
detta gör riktigt ont att skriva och riktigt ont att skriva om, någon som betytt så otroligt mycket men som har gjort så mycket ont att jag inte klarar mer. försökt att nå dig ett bra tag nu men det finns alltid undanflykter därför hoppas jag att nå dig på detta viset och hoppas att du förstår och tar till dig innan fler försvinner! Du lovar massa saker som du inte håller, du säger att du ska finnas där i vårt och torrt. du säger att vad som än händer så stöttar du. men där har du gjort ett stort misstag och misslyckats med. Du säger att du haft fullt upp. någon tid måste funnits över, när som helst på dygnet annars är det bara massa skitsnack! för det finns tusen sätt att kommunicera med och om du nu inte hade tid att ses, det finns telefon, sms, facebook, blogg t.o.m genom brev om det ska vara så! Jag har haft den svåraste tiden i mitt liv och velat ha mina närmaste vänner bredvid mig, stötta mig och säger de rätta sakerna, umgåtts med mig, fått mig på andra tankar. men du vände mig ryggen. du vände och bevisade i vilken ordning jag kom, jag var inte prioriterad etta någon gång de senaste månaderna, förstår som sagt att du haft fullt upp men någon gång ville jag vara etta, någon gång ville jag att det var mig du skulle bry dig om. Absolut att det är från båda sidor, men till mitt försvar så var det inte min uppgift denna gång! tyvärr, vet inte vad jag ska säga eller göra längre för det har nått botten! Sårat mig så mycket att det går över till hat och arghet istället! det räcker nu, det är slut!
börja om från noll
2010-09-30 09:32:30 / 1 kommentarer kommentera inlägget?..
inte skrivit på evigheter, det kan man snacka om bloggpaus! inte skrivit sedan den 9 juni, helt sjukt hur fort tiden går! Det har hänt massa saker sedan dess.. för det första har det varit en helt hektisk sommar med trav över hela landet som vanligt. Umgåtts med mina kusiner mer än någonsin och träffat helt underbara människor och varit med om helt otroliga saker!
varit väldigt mycket minnen från denna bloggen eftersom jag i stortsett skrivit sen 3 år tillbaka, därför också en anledning jag har hållt mig borta, rädd att det ska göra för ont eller smärta för mycket men istället för att starta en ny blogg, så ska jag ha kvar denna och ha kvar det förflutna som otroliga minnen istället att se tillbaka på! Någon gång kommer jag nog vara nöjd över att jag gör ett sådant här beslut men just nu är det lite för tidigt att titta tillbaka. får ta en tid om några månader och läsa igenom allt, lär väl sitta en hel dag, lipa & böla och tycka synd om mig själv. men det unnar jag mig faktiskt, behöver det! nej, lite till allvaret. har varit en riktig svår tid. ronja falk & johanna thåström. ni som stöttat mig till 100% ni som fått mig att tänka på annat, ni som har fått mig att se allt från den ljusa sidan igen, att det finns något bättre där på andra sidan. kan väl erkänna att jag inte riktigt trott eller velat tro er, velat att allting ska bli som förut. men jag ser en liten ljusglimt, långt där borta finns det något bättre. det är ni som visat mig, att jag kan försöka tro igen.. tack!
varit väldigt mycket minnen från denna bloggen eftersom jag i stortsett skrivit sen 3 år tillbaka, därför också en anledning jag har hållt mig borta, rädd att det ska göra för ont eller smärta för mycket men istället för att starta en ny blogg, så ska jag ha kvar denna och ha kvar det förflutna som otroliga minnen istället att se tillbaka på! Någon gång kommer jag nog vara nöjd över att jag gör ett sådant här beslut men just nu är det lite för tidigt att titta tillbaka. får ta en tid om några månader och läsa igenom allt, lär väl sitta en hel dag, lipa & böla och tycka synd om mig själv. men det unnar jag mig faktiskt, behöver det! nej, lite till allvaret. har varit en riktig svår tid. ronja falk & johanna thåström. ni som stöttat mig till 100% ni som fått mig att tänka på annat, ni som har fått mig att se allt från den ljusa sidan igen, att det finns något bättre där på andra sidan. kan väl erkänna att jag inte riktigt trott eller velat tro er, velat att allting ska bli som förut. men jag ser en liten ljusglimt, långt där borta finns det något bättre. det är ni som visat mig, att jag kan försöka tro igen.. tack!